ensamma nätter i en ensam stad. känslan av att känna men ändå vara likgiltig. tankar om framtid och dåtid, en stund att vara, en stund av att förbigås. att inte vilja synas med ändå bli utittad. som att krama en vän men inte känna lyckan att äntligen ses. att vara med men ändå längta bort. som att bli vettskrämd och jagad men ändå vilja stanna upp och vända sig om mot det som fruktar. en känsla av otillräcklighet men ändå alltid finnas där, nära, alltid till hands. ambivalenta känslor i en ekande tyst stad. instängd i ett hus där man inte får höras, inte synas men ändå alltid vara tillräcklig, alltid lyckas, alltid säga det rätta men viljan att var fel är för stor. för stor för att rymmas inom en kropp. för stor för att låta den komma fram. flyr igen, som alltid.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)