Att förstöra för sig själv kan vara det jag är bäst på. Såna som jag är inte värda lycka. Förlåt för allt jag saknar dig mer än allt annat men jag vet inte hur jag ska fixa det här, ångesten byggs bara upp mer och jag dränker den på det enda sättet jag vet. Det där trycket i magen som börjar bli för mycket, jag har förstört min favoritplats på hela jorden genom dumma beslut. Allt är som vanligt alltså.

Ett andetag närmre lycka. Tack