.

varför flödar allting orden ut från fingrarna när jag är som mest destruktiv? Varför kan inte skriva om lycka och eufori? Hur ska jag kunna få ut dessa sjuka lyckorus som sprider sig i hela kroppen som gör att jag bara vill skrika rakt ut? Hur förmedlar man sådana känslor utan att verka som ett complete psyko? Hur ska man ens kunna förklara för personer som gör en så jävla helvetes lycklig att jag älskar det du gör med mig men jag älskar inte dig? Hur ska jag kunna berätta för honom att jag gillar han kanske inte på ett sådant sätt att jag vill vara ihop med han, men han limmar ihop några trasiga bitar varje gång han ler? Hur ska man kunna balansera på linan mellan crazy stalker och så jävla tacksam? Säger man tack, tack för att vi hittade varandra i baren en kväll där ingen av oss egentligen skulle ut? Eller säger man, fan vad jag gillar dig, men inte på det sättet att jag vill ha dina barn?