Tack för inbjudan.

Varför har jag så svårt att förklara hur jag tänker och vad jag känner. Jag är skitstressad för att inte få bra betyg, jag är svinstressad för att det är det enda kvittot jag får på att jag är Okej, att jag duger. Att bli packad och få uppmärksamhet för att jag är ett fyllo är inte den jag vill vara längre, men hur fan ska jag kunna få vänner när mina så kallade vänner tycker om mig för att jag är rolig när jag är full. Jag vill förklara att VARJE dag har jag mycket att göra men det går ju inte att förklara för människor som redan har bestämt sig vad det är dem tycker. Jag kan inte diskutera med dem vad det bästa är för mig för dem vill bara höra, okej jag hänger med och super mig redlös. Vidare till att mina två bästa vänner som jag faktiskt vill hänga med här alltid har ett plåster med sig som måste höra varenda tanke som jag har. Det kanske är saker jag ej vill berätta för dem och nu kan jag inte berätta för någon för att ni är tagna från mig. Det är inte kul att stå bredvid när 2 par ska ha egentid med varandra, fattar ni inte att man ser ut som en idiot bredvid? Och när jag får såhär mycket att göra blir det totalstopp i min hjärna, jag kan inte göra någonting förutom att sitta här och skriva ett dumt blogginlägg om hur jag mår, hur jävla patetiskt är inte det att vara 25 år och gråta som ett litet barn? Bara svaga människor gråter. FATTA. Jag längtar så jävla mycket hem.