.

Som så många gånger förut sviktar modet och beroendet kommer tillbaka. Jag har en sjukdom, ett sjukligt beroende, som jag aldrig verkar komma ifrån. Jag lovade mig själv för fyra år sen att aldrig hamna där igen. När nu den där välbekanta känslan kommer tillbaka, den där känslan som har jagat mig hela livet och vägrar ge upp, vad ska jag göra då? Ska jag fortsätta låtsas, hoppa in i rollen som är sönderkörd för allt för länge sedan, eller ska jag för en gång skull faktiskt bryta ihop och ge upp. det har aldrig varit min grej, jag vägrar ge upp, vägrar låta alla som inte trott på mig faktiskt ha rätt. Jag har lovat mig själv att aldrig ge upp, det är du som har lärt mig det, och jag älskar och hatar dig för det. Hur ska jag kunna säga att nej jag klarar inte det här, när jag vet att du är den första att berätta om hur besviken du är, om hur jag borde ha klarat det och om hur du skulle gjort. Hur du skulle lyckas, för det har du ju alltid gjort, du har alltid lyckats med det du har antagit dig. Hur ska jag kunna stå upp mot det? jag misslyckas ju gång på gång och hittar inget kall i livet. jag tänker inte gå hela mitt liv och tänka, what if? tänk så hade jag gjort det där istället ?