Men fatta, fatta om jag blir tvungen att plocka upp bitarna igen. jag vill ge dig allt jag har men jag är jävligt rädd att du tar det och gömmer det där jag inte kommer hitta det igen. fatta om hjärtat kommer gå sönder, igen. Det sitter ju ändå där, utanpå kroppen, för vem som helst att ta. Kasta lite kärlek åt mitt håll och jag faller, direkt. Vem som helst kan ta det och göra till sitt eget, youre welcome. har gett ut för mycket, för mycket för att kunna kräva tillbaka det. För mycket för att kunna leta upp varenda del som behövs för att kunna hela mig.

Oj, missat 3 tåg som jag egentligen skulle ta. Oj, missade livet där i mellan. Hur gick det här till? När blev jag så mesmerised av stunden, av ögonblicken. Hur kunde en öl i en timme bli att springa till tåget sista sekunden. Med bultande hjärta och skakiga händer. Ville bara ta en till bit av kakan, en till hand, en till uns av kärlek. Någonting. Gick av tåget på rangliga ben, huvudet önskade att det var alkoholen som var förtärd men hjärtat visste att det var dags att lägga till några slag. Ville springa, snabbare än man någonsin sprungit och skrika, skrika ut lyckan som forserade runt och pulserade bestämt genom kroppen.