Hur man börjar om igen

Varför inte börja göra det som jag faktiskt tycker är roligt? Denna gång ska detta bli min dagbok, på gott och ont. Jag vill dokumentera mitt liv ännu mer. Prata om de ämnen jag brinner för och sådant som gör ont. Bilder ska läggas in för att komma ihåg allting som jag inte vill glömma. Här sitter jag och funderar på hur man ska starta en blogg igen. Denna blogg har tidigare varit den plats där jag fullständigt har fått spy ut de mörka tankarna som har pågått i mitt huvud. Jag skriver som bäst när jag mår som sämst. Har försökt låta mörkret leda till kreativitet, få ut det som har pågått. MEN! Nu ska jag försöka skriva när jag mår bra, när jag har något roligt att berätta och när jag har något att säga. Så, låt oss börja. Jag tänker inte göra någon snabb catch up, utan vi kör på direkt. Just nu, 15/10 09.55, sitter i mina föräldrars kök och lyssnar på en podcast medan jag väntar på ett samtal från ortopedmottagningen på Elisabethsjukhuset. Varför kan man undra? Jo, den 10/10 hamnade jag än en gång på sjukhuset för att göra en operation i mitt knä. Mitt kära högerknä som har varit en stor del av mitt mörker i tidigare år. Denna gång var det menisken som hade gått av och lagt sig precis mellan skenbenet och lårbenet i knäleden vilket ledde till att jag ej kan sträcka ut benet. Operationen möjliggjorde att jag har en fungerande knäled men är fast på kryckor och med en ortos i 6 veckor. Detta är inte ultimat men vad gör man inte för att fungera? Ovanstående skrev jag alltså 2019 - nu är det 2021 och jag har inte kommit till skott än - att skriva en dagsbok för mig själv. Att komma till skott borde vara mitt signum, är ju ändå född på skottårsdagen. Nu publicerar jag detta och hoppas på att jag kan skriva av mig varje dag från och med idag och för alltid i mitt liv. Tänk så fett, att ha en dagbok med alla de dagar som jag har levt. Att kunna ge det till sina arvingar och visa hur jag inte alltid var glad.