.

Hon sitter där stilla igen, vågar inte röra på sig, för rädd för att våga röra sig. Han tittar på henne, hon tittar på sin tröjärm och låtsas som ingenting, det hon sa är oförglömligt men hon vågar inte titta in i hans ögon. Hon vet precis att hon kommer falla tillbaka igen, igen och igen. Han har henne runt lillfingret och hon vet det, hon är hans slav. Hon kommer aldrig bli fri, hon vet det men vill så gärna sticka, rymma dra ifrån honom.
Men hon sitter kvar, för rädd för att våga ta ett adjö, hon kommer fortsätta sitta på sin stol helt komplett stilla. För rädd för att ta steget är vad hon är.