.

man kommer alltid tillbaka till verkligheten vilket som, du kan leva med att du försvinner och vägrar att
komma tillbaka, låtsas som om du lever i drömvärld där du kan göra whatever, men jag kommer alltid stå där vid broarna och titta ner över ett hav som fortsätter flöda även fast vad du tänker, världen rullar på som vanligt och man kan kyssa vem som helst och prata med vem som helst, men verkligheten kommer alltid ikapp och slår dig som en knytnäve i ansiktet.
jag kommer aldrig komma över dig och kommer jämföra varenda människa med dig, men det funkar inte. jag kan inte låtsas att jag inte bryr mig, jag bryr mig så j´ävla mycket att det gör ont. det fungerar inte längre, jag väljer att leva i misär än en gång, välkommen hit, välkommen verkligheten