nej jag mår inte bra, vet inte vem jag är längre. har inget liv, dricker mig stupfull för
att få glömma. fan det suger. jag skäms för mig själv, har inte något riktigt att känna, inget
riktigt att ta på, vill inte låtsas som om allt är bra längre, vill inte vara här, vill inte vara själv.
jag hatar att den enda jag har att skylla på är mig själv, varför försatte jag mig i den här situationen,
varför väljer jag inte mig själv först i alla lägen. det är som att andas när någon håller sina händer runt
om din hals, det är som att springa med flera tusen kilon fastspänt på sina anklar. jag vill komma någonstans
men står kvar på samma plats och rotar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar