än en gång svek jag mig själv, fan jävla helvete. göra en blair waldorf kanske.

sekunden som man sviker sig själv, sekunden då man får leva med sina
egna konsekvenser och allt vad det innebär. sekunden då man påminner sig
själv om att allting inte är korrekt i tillvaron, att allting inte är korrekt i livet.
det är då man måste vända sig om, titta tillbaka och inse att du är ingenting,
ingenting om du inte väljer att vara någonting.

jag svek mig själv idag och tänker inte göra om det, nu kommer straffet.



55

 

börjar närma mig något sorts mörker än en gång, något som sveper in en
sakta och håller om en stadigt som om det är det enda som betyder något.
antar att vintern spelar sin roll, eller mer mörkret i sig, som inte håller
ett enda grässtrå ljust eller inte låter en gnista tändas. Istället läggs
manodepressiva låtar till på en redan mörk lista för att ta ner en längre ner
mot det totala vakuum som bara väntar på att svepa in, infiltreras i varenda liten
vrå i kroppen. När mörkret tagit en så har man ingen väg tillbaka

jag vill inte vara den där flickan, hon som det är synd om.
det är synd om henne för att hennes mamma dog, henne ska
man inte reta för det är synd om henne, hon har ingen mamma, som
oss alla andra. Hon har ingen att berätta allting för, ingen axel att
luta sig mot i svåra tiden. Det är synd om den flickan för hon vet
inte hur hon ska vara mot sina barn, hon vet ingenting för hon har
ingen mamma. Hennes mamma dog när hon var liten, klart man inte kan
vara dum mot henne. det är ju synd om henne, hon tar vi med ut, för att
vara snälla, hon måste vi visa snällhet mot, för det är ju synd om henne.

citerat

Hur man än försöker så går.det aldrig att vara nöjd.med sig själv. Jävla skit.