torsdag 20 november 2014
än en gång krossade han mitt hjärta, än en gång lämnade han mig gråtandes vid säkerhetskontrollen, än en gång fick jag plocka upp mig själv från golvet och sakta sätta ihop bitarna av mitt hjärta som låg utstrött som ett pussel. Att en människa kan ha en sådan makt, över mig, som alltid skulle vara hård och besynnerlig och utan känslor. Han har brytit ner den muren som jag byggde så hög och tjock som jag bara kunde.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar