fan vad jag älskar mina arbetskamrater, när jag och malin ligger i ett
asgarv när kaoset är påtaligt så är man lycklig på ett skruvat sätt.
smörandet för internrevisorn och smusslandet för att få lite högre poäng
är ju helt jävla underbart. fan vad bra ni är, allihopa.

jag ska försöka glömma dig, jag lovade.

känslan att förlora någonting som man egentligen aldrig hade, att förstöra allting utan att ens försöka få det att fungera. det är något fel på mig. ska aldrig mer visa känslor, ska aldrig mer låtsas som att livet är rätt bra ändå, det förstörs bara. du frågade en gång vad det var som förstörde mig och du fick inget svar, bara en blick och ett adjö vi kommer aldrig ses igen. berättar jag så skulle du lämna mig som alla andra, precis likadant som dom andra.

känner för att tvångsspy, känner för att skrika rakt ut, känner för att le och kramas, kramas hårt.

vill känna rytmen stanna kvar i kroppen, fortsätta dansa på en tyst gata, känna musiken flöda i huvudet och gå bredvid personer som har samma sinnesläge. Äta en för grillad korv bara för att man måste, skämta om allt och ingenting, ha för djupa samtal om hur man egentligen mår och vad man egentligen vill göra med livet. Låtsas som om världen är en bättre plats bara för inatt, kyssas sakta under en gatulampa, älska livet och sen nästa dag vakna upp utan plånbok i ett hem som inte är ens eget.

Fina vänner, galet fina vänner, galet fina helger, bra liv helt enkelt.

det känns som om jag förlorar en bit av mig själv när jag tittar på dig.

Regrets are mistakes you didn`t learn from.

fan ännu ett misstag, när lär jag mig. kan inte falla igen.

krampande mage, darrande fingrar, svimfärdig samtidigt som man vill spy.

Känslan när man kan ta över hela världen och sen släppa allting på samma gång.

Jag kan lura hela världen idag.

ibland blir jag rädd för mig själv och känslor som väller upp och
vägrar stanna där dom ska vara. att gå som en tickande bomb och bara
vänta på att känslorna ska komma. Hellre stannar jag kvar som en likgiltig,
egal, timid människa som ingen tycker om, eller nej, en person som folk vill
tycka om men det är så svårt, så jävla svårt att förstå henne. Det skapar väggar,
precis det jag vill ha, väggar, snälla ge mig någonting som får andra att lämna.
hellre lämnar jag allting än att folk ska förstå varför det är såhär, jag förstår inte själv.

bästa just nu.

finns ingenting som håller mig kvar på denna plats, vill bara iväg till något,
något långt borta.

har nog aldrig känts så konstigt att bli huggen i ryggen av den närmaste.
aldrig ska jag ställa upp för en människa igen.

När man tittar på en människa tillräckligt länge så börjar man se brister var
helst man ser.

än en gång svek jag mig själv, fan jävla helvete. göra en blair waldorf kanske.

sekunden som man sviker sig själv, sekunden då man får leva med sina
egna konsekvenser och allt vad det innebär. sekunden då man påminner sig
själv om att allting inte är korrekt i tillvaron, att allting inte är korrekt i livet.
det är då man måste vända sig om, titta tillbaka och inse att du är ingenting,
ingenting om du inte väljer att vara någonting.

jag svek mig själv idag och tänker inte göra om det, nu kommer straffet.



55