.

tog en tripp till dåtid och väckte gamla minnen där kärlek och glädje betydde allt,
pillade, kände, andades in barndomen för att sen lägga tillbaka varsamt och stänga igen
den lukten som alltid kommer stanna kvar. För att tryggt förvara det nära hjärtat, nära,
nära. Höll kvar lite för länge, för länge för att snabbt glömma igen och för kort för att inte sluta
sakna. Längtar tillbaka till en tid då man log utan orsak, då man glömde det mesta som
var dåligt för att istället ägna tid åt att vara glad, varför kan man inte vara glad mer för ingenting?