Man blir ju nöjd när man går ut från skolan med 19,3 i snitt, ännu mer lycklig
blir jag när två av dessa åren har varit de värsta i mitt liv och ändå har orkat kämpa
med skola, vänner, träning och jobb. Det har funnits dagar när jag bara velat ge upp
men har ändå fortsatt arbeta, fortsatt med det jagvet att jag måste göra.
fan vad stolt jag är över mig själv för en gångs skull. underbart

Ju mer jag tänker desto räddare blir jag, igår bröt jag ihop, visste inte vad jag skulle göra.
fuck it, när började jag visa mig svag igen?

ville bara skriva av denna ofantliga stress och denna trötthet, lever på ingenting ,
eller jo okej, på kaffe, cola och cigg. men det är ju alltid något. Kommer det här vara
min sommar, med att leva utan mat, typ. Det får man leva med så att säga. Bra diet om
ingenting. Började nästan gråta på jobbet idag, för en förstörd gräddfil, för trött och för sliten
för att kunna göra allting.
 Ikväll ska jag äta mat med fina människor och sen kanske, kanske, kanske
dansa lite och sen somna gott. Imorgon prov, får se hur jag mår.

det är väl lite sådär, man har blivit uppväxt med jasvar hela tiden,
någonstans måste man väl säga nej, någon gång måste man leva sitt eget liv.
"jag tänker inte kopiera mina vänner", det har satt sig på skallen, hur kan
en till synes bekant människa helt plötsligt få någon sorts plats bredvid alla andra
för en sån mening, hur han säger det med ett leende och skrattar till. Får mig att
förstå att det här inte är något gravallvarligt, varför inte ta allting med ett leende, varför
gräva ner djupare i det jävla hålet man en gång satte sig i, istället kan man börja
klättra uppåt eller sitta kvar och vänta på hjälp. vad är bäst, vad är sämst.
kopiera bara inte någon annan, lova det.

oroliga drömmar leder till att man vaknar trött

jag är rädd för vad du kan göra nu J

Skrivit klart projektarbetet, vågar inte skicka in det dock, FML.
Ska läsa senaste H&M katalogen och låtsas att livet är bra värt det!

en bättre rehab med fina vänner, behöver inte säga mycket, vet att dom förstår allting
ändå. Har pluggat, spelat lite alfapet, kommit på att jag vill läsa mer matte, matte
som jag förstår. fan vad kul det är
nu är det bara pepp för hockeyfinal, wop wop

Fick den där känslan igen, känslan att vara helt ensam när man är med
dem man älskar, känslan som kommer och går, känslan som jag inte vill känna.
tomheten som uppfyller kroppen av, ja precis, tomhet. Finns ingenting annat än
likgiltighet och misär igen, ler ändå, duger till prat ändå, fungerar väl helt okej

lukten av svett blandat med parfym blandat med alkohol får någon
sorts ro i själen, värme från andra personen på ett folktätt dansgolv,
musiken som pumpar genom kroppen så att man själv tillslut dunkar.
Känslan av ruset som kommer krypande ändå ner i tårna, huvudet
sätter fart och det enda som finns är den här stunden, den här känslan,
den här låten, det här leendet. Blickar ut över ett folkhav, sträcker armarna
mot skyn och skriker med i swedish house mafias nyaste, ler mot
hon mittemot och han bredvid, leenden tillbaka och känslan av uppskattning,
glädje och gemenskap fyller upp kroppen lika bra som blodet i ådrorna.

Sitter bredvid den bästa jag vet, men ändå känner man sig så ensam,
varför är jag såhär? varför är jag så konstig och osäker och har dålig
självkänsla, varför vill jag hellre dö när jag kan leva och varför
försöker jag inte ens vara glad när jag inte vill.
förstår ingenting, fattar ingenting, det kanske är logiskt ändå.

hur fan kan du spela glad?

Startade precis en twitter med världens bästa vän
http://twitter.com/#!/idandie

bra skit alltså

Har haft världens bästa valborgshelg. skrattat så mycket att jag är hes, haft kul med
heliumballonger, druckit mängder med alkohol, och jag har världens bästa vänner som
man blir så glad av, love you eller något!
Det var nästan en fröjd att gå upp idag, peppar för skola, ,mindre än en månad till studenten, är man nöjd eller! Redovisning i svenska och sen redovisning och beskattning, slutar vid 2,
sen blir det hem och peppa för en träning!

Nu måste jag kila, posss