Fick den där känslan igen, känslan att vara helt ensam när man är med
dem man älskar, känslan som kommer och går, känslan som jag inte vill känna.
tomheten som uppfyller kroppen av, ja precis, tomhet. Finns ingenting annat än
likgiltighet och misär igen, ler ändå, duger till prat ändå, fungerar väl helt okej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar