Det känns förjävligt på många vis, på något sätt känner man sig utfryst.
men det blir man ju inte längre, nu är vi vuxna nu ska man agera moget och
låtsas som om det inte rör en ryggen. Ändå så finns den lilla flickan i mig kvar
som bara vill bli omtyckt och älskad på något vis, även om det är ett sjukt
sadistiskt eller annorlunda vis. Vad gör vissa för att bli älskade av alla när
jag kämpar, varje jävla dag med att få något att tycka om det jag står för och det
jag visar upp.
det suger på många vis att se sina vänner ha kul, le, leva livet när man också vill vara
där och kanske få vara med. fan vad det suger.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar