Michaela Forni är en klok kvinna

Jag vågar inte vara kär och jag vågar inte låta någon vara kär i mig. Man kan ha murar 165 cm höga och två decimeter breda till vem som helst utom den som inte är vem som helst. Du kan träffa en person, flörta, skratta och ha så kul. Spendera nätter med att rulla runt bland duntäcken och mornar med att dricka kaffe och prata om livet. Du kan välja vad du vill att personen ska veta om dig, vilka delar du vill visa. Dina svaga men aningen charmiga sidor. Dina glada skratt. Din vilja att göra morgonkaffe varje morgon. Du ger av dig själv, men du ger inte dig själv. En person kan fråga "Vem är du?" och du svarar "Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år gammal. Jag älskar mat och läser mycket böcker. Min sämsta sida är mitt temperament och jag är så hemskt mörkrädd.".

Och allt sånt är visserligen sant. Men det är mycket långt från verkligheten. Det finns mycket mer än så. Jag heter Michaela Forni. Jag är 21 år ung. Jag älskar mat men är rädd varje gång jag äter för min mage är så förstörd. Jag läser mycket böcker, men tittar ännu mer på skräptv. Min sämsta sida är mitt temperament men inte för det härliga italienska temperamentet. Det är för att jag ibland kan bli så arg, så arg på de jag älskar att jag vill döda dem... och sedan skäms så mycket över mina egna känslor i efterhand att jag gråter bort en halv natt. Jag är hemskt mörkrädd, men den rädslan är nästintill obefintlig i jämförelse med rädslan jag känner över att låta någon ligga och klappa på mig i en säng.

Du kan träffa en människa och till viss del välja vilka delar av dig själv du vill visa. Men den dagen du börjar falla faller också varenda centimeter av din mur. Och från den dagen har börjar falla för dig, kommer han att lägga märke till alla dina sidor, oavsett om du vill visa dem eller inte. Och det är ungefär vid den dagen som man gör det lättare i att bara försvinna och lämna det.

Så fort den muren är nere blir allt renare och ärligare än något annat. Vem som helst blir Han och plötsligt blir allt inte bara roligt och avslappant och härligt, det blir fruktansvärt läskigt. Istället för att bara vara den där härliga tjejen som älskar att kyssas, väcker dig med kaffe på morgonen, skrattar åt det mesta och betalar för sina egna drinkar blir man sig själv, som är lite för fucked up för någons bästa och lite för osäker för att låta någon komma nära. Hur ska man våga visa allt för någon när man kan visa bara en bra del för andra?

Så nära, så alldeles perfekt nära, är det nästan omöjligt att komma. Så mycket lättare att nudda picknickdejter och vinflaskor genom sommarnatten.