i ett rum av dimma och mörker med små små lampor som
blinkar, ljudet av musik som dunkar i kroppen. Hur man
tittar från höger till vänster för att se sig själv omringad av människor som
är fast i stunden och inte tänker på något annat än basen och
låter kroppen sakta följa med, utom kontroll för någonting annat än
alkoholen som strömmar genom ådrorna.
Skrik och andetag som knappt hörs, läppar som träffar läppar,
händer i håret på en annan, kärlek på ett dansgolv som ingen annan
någonsin har känt. Det enda som märks är två kroppar som följer
basen, som följer varandra och låter stunden ta över. Inga tankar, inga
känslor, bara alkohol och musik som förenas genom fyra ögon och två läppar.

kommer sakta tillbaka till verkligheten igen.

det känns som om man försvinner iväg sakta, byter
riktning och prövar på något nytt. lämnar gammalt bakom
en och fortsätter framåt för att testa gränserna, för att
gå ut någon sorts zon som är bekväm, för att våga ta
sig ur sitt skal och för att visa att man fortfarande står kvar, stark.
försöker vara stark iallafall. det är som att pånyttfödas för
ett bättre syfte. närmare något som kan hålla för evigt och längre
ifrån något som förstördes för länge sen.
tryggheten försvinner och ett rum av mörket där väggarna kryper närmre
uppstår, om man ändå kunde stoppa den här melankolian skulle allting lösa
sig, allting skulle bli klart och ljust igen, och världen skulle bli lite lättare
för en själ och allting skulle bli förstått och all sorg skulle försvinna för en själ.
fortsätt framåt och testa gränserna så kommer det tillslut bli varmare, ljusare och
förhoppningsvis bättre.

hade världens bästa lördag, punkt. vill spendera mer såna dagar,
glad och helt jävla seriöst glad, för en gångs skull.

umgås med mig själv, känns konstigt. men skönt. ikväll ska jag tokchilla med mami, känns värt. match imorgon och jävlar vad vi ska vinna.

mitt framtida liv börjar komma närmare, känns helt okej alltså.
jag vet vad jag ska bli och jag vet var jag ska. stabilt.
kristianstad på sommaren lär ju vara fint, och på vintern
hälsar jag på danmark och blir full. tack och hej.

vill sitta i en tyst bil och försvinna bort sakta, inte stanna för något, bara köra. långt.

imorgon förhoppningsvis träning, kanske en promme, kanske n löprunda.
det är bra, det kommer bli bättre.