i ett rum av dimma och mörker med små små lampor som
blinkar, ljudet av musik som dunkar i kroppen. Hur man
tittar från höger till vänster för att se sig själv omringad av människor som
är fast i stunden och inte tänker på något annat än basen och
låter kroppen sakta följa med, utom kontroll för någonting annat än
alkoholen som strömmar genom ådrorna.
Skrik och andetag som knappt hörs, läppar som träffar läppar,
händer i håret på en annan, kärlek på ett dansgolv som ingen annan
någonsin har känt. Det enda som märks är två kroppar som följer
basen, som följer varandra och låter stunden ta över. Inga tankar, inga
känslor, bara alkohol och musik som förenas genom fyra ögon och två läppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar