känner för att tvångsspy, känner för att skrika rakt ut, känner för att le och kramas, kramas hårt.

vill känna rytmen stanna kvar i kroppen, fortsätta dansa på en tyst gata, känna musiken flöda i huvudet och gå bredvid personer som har samma sinnesläge. Äta en för grillad korv bara för att man måste, skämta om allt och ingenting, ha för djupa samtal om hur man egentligen mår och vad man egentligen vill göra med livet. Låtsas som om världen är en bättre plats bara för inatt, kyssas sakta under en gatulampa, älska livet och sen nästa dag vakna upp utan plånbok i ett hem som inte är ens eget.

Fina vänner, galet fina vänner, galet fina helger, bra liv helt enkelt.

det känns som om jag förlorar en bit av mig själv när jag tittar på dig.

Regrets are mistakes you didn`t learn from.

fan ännu ett misstag, när lär jag mig. kan inte falla igen.

krampande mage, darrande fingrar, svimfärdig samtidigt som man vill spy.

Känslan när man kan ta över hela världen och sen släppa allting på samma gång.

Jag kan lura hela världen idag.

ibland blir jag rädd för mig själv och känslor som väller upp och
vägrar stanna där dom ska vara. att gå som en tickande bomb och bara
vänta på att känslorna ska komma. Hellre stannar jag kvar som en likgiltig,
egal, timid människa som ingen tycker om, eller nej, en person som folk vill
tycka om men det är så svårt, så jävla svårt att förstå henne. Det skapar väggar,
precis det jag vill ha, väggar, snälla ge mig någonting som får andra att lämna.
hellre lämnar jag allting än att folk ska förstå varför det är såhär, jag förstår inte själv.

bästa just nu.

finns ingenting som håller mig kvar på denna plats, vill bara iväg till något,
något långt borta.

har nog aldrig känts så konstigt att bli huggen i ryggen av den närmaste.
aldrig ska jag ställa upp för en människa igen.

När man tittar på en människa tillräckligt länge så börjar man se brister var
helst man ser.

än en gång svek jag mig själv, fan jävla helvete. göra en blair waldorf kanske.

sekunden som man sviker sig själv, sekunden då man får leva med sina
egna konsekvenser och allt vad det innebär. sekunden då man påminner sig
själv om att allting inte är korrekt i tillvaron, att allting inte är korrekt i livet.
det är då man måste vända sig om, titta tillbaka och inse att du är ingenting,
ingenting om du inte väljer att vara någonting.

jag svek mig själv idag och tänker inte göra om det, nu kommer straffet.



55

 

börjar närma mig något sorts mörker än en gång, något som sveper in en
sakta och håller om en stadigt som om det är det enda som betyder något.
antar att vintern spelar sin roll, eller mer mörkret i sig, som inte håller
ett enda grässtrå ljust eller inte låter en gnista tändas. Istället läggs
manodepressiva låtar till på en redan mörk lista för att ta ner en längre ner
mot det totala vakuum som bara väntar på att svepa in, infiltreras i varenda liten
vrå i kroppen. När mörkret tagit en så har man ingen väg tillbaka

jag vill inte vara den där flickan, hon som det är synd om.
det är synd om henne för att hennes mamma dog, henne ska
man inte reta för det är synd om henne, hon har ingen mamma, som
oss alla andra. Hon har ingen att berätta allting för, ingen axel att
luta sig mot i svåra tiden. Det är synd om den flickan för hon vet
inte hur hon ska vara mot sina barn, hon vet ingenting för hon har
ingen mamma. Hennes mamma dog när hon var liten, klart man inte kan
vara dum mot henne. det är ju synd om henne, hon tar vi med ut, för att
vara snälla, hon måste vi visa snällhet mot, för det är ju synd om henne.

citerat

Hur man än försöker så går.det aldrig att vara nöjd.med sig själv. Jävla skit.