att välja rätt

Ni vet den där känslan när hela kroppen känns förlamad
och huvudet apatiskt, då man inte kan känna en nål i fingret
eller förmå dig själv att blinka. Man vill inte missa en sekund,
även fast man bryter ner varje del i kroppen för att våga se,
våga se och vägra titta bort. Man försöker tänka, försöker röra
på sig och försöker hindra sig själv att göra fel. Ändå lyckas man inte
man försvårar sitt eget leverne genom att göra fel val. Varför kan man
inte bara ta den enkla vägen ut, inte behöva springa genom labyrinten och
söka sig ut, springa, fly, försvinna. Istället kryper man genom törnbuskar och
klättrar över berg för att nå sitt mål. Bara för att få känna, känna någonting
som inte är lyckligt, som inte är apatiskt.

Istället för att driva sig själv till humana val så tvingar man sig själv att
välja fel, bara för att få bli nöjd, glad och kunna berätta den värsta historien
få uppskattning, bli legendarisk och fortsätta vandra, det är inte mänskligt men
ändå så gör man det.

Är det det som kallas att leva?

och jag är fortfarande glad Dk,