.

att livet känns bättre nu är inget jag har missat
jag lever för första gången på länge, känner, ser,
lyssnar. Det känns bra, bättre men inte bäst. Kommer
nog aldrig kännas så, jag är dömd att må bra, inte superbra.
Bra, det duger, jag är nöjd så!

Att jag nu har planerat varje del av mitt liv känns också
bra, det känns rätt. För att kunna hålla kursen,
för att kunna överleva så behöver jag nog det.

Men det finns dagar då allt känns dåligt igen,
det känns inte värdelöst, bara dåligt. Jag väntar
bara på att snart kommer allting över mig,
spräcker bubblan och trycker ner mig igen.
Jag har äntligen fått veta vad jag är,
det känns skönt, jag vet min diagnos.
jag vet vad som är fel med mig,