att överleva

nu kommer känslan krypandes igen,
borde ju egentligen inte lämna och
gå hem, för att sörja. Sörja att livet
inte riktigt blev som man ville och som
man tyckte att det borde varit.
Men en simpel tonåring med för mycket
tankar lämnar, stänger in sig, försöker
överleva själv. Det funkar för det mesta
och man kämpar som aldrig förr.

Den där känslan som säger, lyssna på depp-
musiken, lyssna och lär. Lär dig att gråta, lär
dig att vara ledsen, lär dig att hata, lär dig att
bryta ner dig själv, försök att lära att livet är
skit sen dör man. Det är så det är och kommer alltid
vara, sluta ljug för dig själv, det finns inget bra.

Hur kan man se på utifrån sig själv att man förstör
bara för andra, för alla som tror på en, genom fel beslut
och misstag. Idioter ser sig själv från ett annat perspektiv
men fortsätter kämpa istället för att helt enkelt gå, gå
därifrån och försöka överleva.