.

Sitter och stirrar igen, sådär som jag brukade kunna.
Inga tankar i huvudet, inga känslor, bara det eviga stirrandet.
Ser människor gå förbi men känner ingenting för dem, det är som att
vara omringad av 1500 människor men ändå är man helt ensam.
Känslan börjar komma igen och jag kämpar, trycker och vägrar
släppa fram den. Inte en gång till, det blir inget.

Istället släpper jag allt och låter det komma för att sen stoppa det
fort, inte låta det ta överhanden utan kontrollera känslan. Det blir bra
igen, det kommer bli bra.