.

jag kan inte sova, så istället sätter jag mig ute,
tittar, känner och försöker gilla, älska och känna
någon sorts lyckokänsla vid tanken. Men den kommer aldrig
istället stirrar jag, ändlöst ut över en vacker morgon.
Hör fåglarna kvittra och andas, andas in morgonens dagg och
kaprifolens doft. En känsla av lugn infinner sig för första gången på
länge. Istället för att stressa, känslolöst så stannar jag för en sekund,
mitt sinne stannar. Jag stannar.

Ser ut över en grön syren, stirrar in i mina turkosa gardiner och vill
bara bort, långt bort. Har lust att åka ifrån detta och skapa en egen framtid,
nya drömmar och nya möjligheter. Jag vill hitta mig själv och det jag vill. Tror inte
jag är en fotbollsbrud längre, vill känna värme från något annat, känna lyckoruset
från något annat. Vill känna kärlek, trots det att jag vet att den finns ett stenkast
från mitt hjärta.

Hör tåget rusa, kommer tillbaka till verkligheten och sätter igång Kent.
Långt borta finns jag någonstans, måste bara ta promenaden och hitta mig.