you can cry when you get older.

Jag skulle vilja berätta allt för dig, hur jag har sårat och sårats,
hur jag har tystnat i ditt sällskap. För rädd för att finnas, för rädd för
att nedvärderas. Jag skulle vilja berätta allt för dig och få dig att förstå,
att min saga inte startade lyckligt och att den kommer fortsätta tills
den dagen då jag ler på riktigt. Där kommer sagan ta slut och försvinna.

Jag skulle vilja berätta för dig allting om hur det känns att alltid leva i
någon sorts mellanvärld, att vara rädd för att tippa över, antingen åt
det ena eller det andra hållet. Sorgen är inte en fiende, det är min vän.
Min bästa vän som alltid finns där och som aldrig lämnar min sida,
den är min skugga och även fast den inte alltid märks, så finns den
där och visar sig de där dagarna då man helst av allt vill höra ruset från
tåget och sen en evig tystnad.

Jag skulle vilja berätta för dig hur nära jag har varit att försvinna för evigt,
hur jävla nära det var och hur jag sen bestämde mig för att sluta, sluta gråta,
sluta stirra, sluta låtsas le mot människor som egentligen inte betydde någonting.

Jag skulle vilja berätta för dig om min saga och hur den sagan aldrig kommer kunna
ändras, den kommer vara så den är och jag kan inte ändra historian. Den är redan skriven,
men den nya boken, den nya upplagan ska jag skriva själv, den ska jag skriva till dig
och jag skulle vilja berätta för dig att i din närhet så är jag glad, där glömmer jag
allt och det är där som jag lever, känner en lugnhet som inte alltid infinner sig

Jag skulle vilja berätta för dig allting, men istället andas jag in, dricker och sen andas ut.
Istället för att visa den jag är på riktigt, för den sidan är inte vacker. Den är ful, äcklig,
skamsen och främst sorgsen, den sidan är absolut inte det du kan tänka dig.
Alla har ett förflutet, frågan är om alla vågar visa det.

Istället sveper jag vinet och dansar ur de sorger som hotar med att dyka upp, jag
tippar över på rätt sida i min mellanvärld. Det är där jag ska vara, det är där jag
lever för det mesta.