det är konstigt det där, att jag alltid har varit bra på att låtsas må bra.
det funkar varje gång, ibland ljuger jag även för mig själv. det är det bästa,
när jag kan känna mig lycklig för en gångs skull.
hur ska det funka nu, när jag ska möta min smärta varje dag, le varje dag
när jag egentligen vill grina.
kan inte grina för sånt här, kan inte tycka synd om mig själv, kan inte, vill inte,
vågar inte. fan också. kan jag aldrig visa känslor. bättre med en vägg. en vägg som
stoppar allting. bra det ibland, eller fan vet inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar