if i give up, would you still call me your hero?

jag vill skriva om hemska tankar och misär, jag vill bara känna denna
välbekanta känslan som alltid fanns där förut, bredvid mig. Som aldrig lämnade
min sida som alltid ställde upp för mig även fast jag inte ville ha den nära mig.
jag vill känna någon sorts känsla, något som finns där, något som får mig
att le, att gråta, att stirra, att hata, vad som helst. ge mig något. snälla.
nu är det bara ett monotont läge som ligger som en dimma på en
midsommaräng över mig, som smyger sig in och vägrar lämna mig ensam.
Misären fanns alltid där som en vän, någon att hata, någon att älska, någon att
avsky. det här finns inte, går inte att ta på. Man kan ta på tårar man kan inte ta på det
här. fan varför känner jag ens såhär?
jag mår ju bra nu, jag är botad nu. hatar det här, vill inte vara kvar, vill ha något nytt, vad
som helst. ge mig något som känns.