onsdag 23 mars 2011

för 1 ½ år sen så var jag inte sådär längre. men ändå förstår jag inte hur
det kan påverka mig fortfarande, fortfarande så kommer det tillbaka
och slår mig i magen hårdare än då, likgiltigheten var min bästa vän då,
nu hälsar han på lite då och då, och jag hälsar honom välkommen.
Vill inte det längre, vill inte försvinna, i bara en sekund, en timme eller
en hel dag. fuck it. jävla fuck you till det här.
ena sekund manisk asglad, myror i benen för att i nästa bara ramla ihop,
fosterställning och svårt att andas, fuck it. hatar det här.

Inga kommentarer: