fan vad jobbigt livet är när man inte har något att sträva efter,
alla börjar universitetet och ska läsa program, kurser och skaffa kårleg
och ha roligt och flytta och allting. själv sitter man kvar i samma hus, i samma
stad i samma soffa. går till samma jobb, gör samma sak, blir full på samma sätt och
går i samma kläder. tack och hej
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar