stirrar ut i ett tomt rum, sätter på radion på högsta volym. Vill inte ha en chans
att tänka, inte en chans att låta en enda känsla komma fram och förstöra någon
sorts yta som ser oklanderligt glad och någorlunda intelligent ut. Nu kan man inte bara
släppa allt igen och ligga kvar i misären som alltid kommer vara ens enda trogna vän
i alla år. Dags att hitta nya sätt att överleva på, för att på något vis komma över den där
spärren.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar