för nästan första gången i livet känner jag ändå att jag har hittat min plats,
min plats där jag trivs och är med människor som trivs med att ha mig vid
sin sida. fan vad fint det känns. att passa in.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar