att livet känns bättre nu är inget jag har missat
jag lever för första gången på länge, känner, ser,
lyssnar. Det känns bra, bättre men inte bäst. Kommer
nog aldrig kännas så, jag är dömd att må bra, inte superbra.
Bra, det duger, jag är nöjd så!

Att jag nu har planerat varje del av mitt liv känns också
bra, det känns rätt. För att kunna hålla kursen,
för att kunna överleva så behöver jag nog det.

Men det finns dagar då allt känns dåligt igen,
det känns inte värdelöst, bara dåligt. Jag väntar
bara på att snart kommer allting över mig,
spräcker bubblan och trycker ner mig igen.
Jag har äntligen fått veta vad jag är,
det känns skönt, jag vet min diagnos.
jag vet vad som är fel med mig,

jag tycker om känslan att känna bestämdhet,
när jag väl har bestämt mig så håller jag mig till det.
Den känslan ger mig kontroll, kontroll att leva mitt egna liv,
jag älskar känslan. Nu har jag bestämt mig och nu vet
jag vad jag ska göra. Vet mina mål med livet, nu kör
jag bah.

Så får det bli, nu ska jag träna, heeej

Gjort det mesta på geografin iallafall, känns ju rätt skönt.
Det enda jag behöver göra på lovet är alltså svenskan.
Måste ju i princip blir klar med det då, läsa ut boken kommer ju ta år.
Mycket träning ska det bli också! I vår så, i vår ska jag bli fit,
fit som fan.

Vad annars då?
Tråkig blogg som faeeeeeeeeen har jag!
Men det får ni leva med, inte för er. Den är för mig!

pozzz

hehe roligt ju! :D

Rösta här för att få åka på solresa med mig! :D

orkar inte lyssna, vill flytta, vill försvinna.
skulle vara skönt att äntligen få lämna,
klippa banden och starta på nytt. Men nej,
försök till att hålla mig kvar testat, fuck no.

Blir inge mer, blir inge. Vill inge, kan inge.

dags att ta tag i livet, inte leva i bubblan.
Första blir, ingen alkohol tills valborg, bra fan.
Andra blir, börja plugga lite kanske? ja fan.
Tredje blir, ta körkortet, klart? hoppas fan.

Såjaaa, kanske ska bli seriös med träning också? braaaa.

hejråå

kul att jag kommer bli hatad för resten av livet
kul att jag inte kommer ihåg hur jag kom hem
kul att mitt liv suger, bra drucket fan.

Ikväll blir det alltså utgång, partylåtarna har satts på
snart kommer fin fina Andrea och tar en dusch, med mig... eller?
Ikväll ska Mentzer firas ordentligt. Hoppas att alla är taggade, jag är
det om ingen annan är det iallafall. Fan jag vill se riktigt jävla killing
snygg ut idag. Lycka till ida, lycka till!

Kanske dags att börja fixa sig? Vet iallafall vad jag ska ha på mig,
frågan är vad det blir över? det löser sig helt enkelt!

partynerven drar ju som aldrig förr,
jag taggar till redan nu JULIA för fan!
Imorgon så, imorgon såååå! Då kör vi stenhååårt!

Shit, hon ska vara så full det lilla flickebarnet, jag
ska vara hennes sidekick som super henne fullare
än männen kan. Du ser vad som väntar dig tjejen,
ingen går säker. Andie the candie och Sirajen oj oj,
shiiiit.

Nu låter jag som en fjortis, kanske dags att runda av helt enkelt
POSSS

att höra men inte lyssna, att titta men inte se,
att prata men inte tala, hur gör man för att gå
ur den labila fasen och börja leva, känna, se,
titta och tala?
Borde jag titta en extra gång, lyssna igen,
blinka och se på människan igen.

varför är det svårt när det inte är lätt?
varför är inte livet en dans på rosor,
varför?
Så jävla mycket frågor men inga svar,
är det meningen att jag ska leta, söka för att
finna svaren? Vad vill du att jag ska göra ?
Lyssna, se, tala, känna smärtan eller?

den som tror att hemma det är där man bor,
har aldrig vart hos mig, har aldrig vart hos mig.
Det måste finnas mer som dom andra inte ser.
Jag kommer aldrig tillbaks, till eran stad, till erat liv
Jag kommer aldrig tillbaks.

jag vill att du stannar, stannar bara en dag
till. Skulle vara fint om du stanna så jag fick
förklara, förklara precis hur jag känner.
Vågar jag skulle jag vara lättad, lättad
att få ut det och förstå att jag är värd det
också, värd att känna kärlek.

Är jag ens det? vet inte. borde jag vara det? ja.

att överleva

nu kommer känslan krypandes igen,
borde ju egentligen inte lämna och
gå hem, för att sörja. Sörja att livet
inte riktigt blev som man ville och som
man tyckte att det borde varit.
Men en simpel tonåring med för mycket
tankar lämnar, stänger in sig, försöker
överleva själv. Det funkar för det mesta
och man kämpar som aldrig förr.

Den där känslan som säger, lyssna på depp-
musiken, lyssna och lär. Lär dig att gråta, lär
dig att vara ledsen, lär dig att hata, lär dig att
bryta ner dig själv, försök att lära att livet är
skit sen dör man. Det är så det är och kommer alltid
vara, sluta ljug för dig själv, det finns inget bra.

Hur kan man se på utifrån sig själv att man förstör
bara för andra, för alla som tror på en, genom fel beslut
och misstag. Idioter ser sig själv från ett annat perspektiv
men fortsätter kämpa istället för att helt enkelt gå, gå
därifrån och försöka överleva.

det är bra att jag har så fina vänner som
Lovisa och Andrea, fan vad jag tycker om er
för att ni alltid får mig på bra humör. tack <3

Äntligen hälsoveckan klar.
Imorgon är det avsked som gäller,
ett brev ska ges, en förklaring ska
fås. Det behövs, för två parter

Sista dagen på simskolan är det idag,
rätt skönt faktiskt. Inte alltid kul när
barnen är crazy, men dom är rätt charmiga
i sig.

oj oj oj , dubbel match i en tröja som
redan genomgått rond 1 och 2 var nice,
lär luktat lök när jag svischa förbi
backarna. höhö.
Skönt med vinst i poängligan iallafall
inte illa pinkat! Helnöjd, dock gick vi
inte upp direkt, surt. jag var taggad.
men va fan.

Nya tag i kvalet, då kommer jag vara taggad till
tusen!

hejpaaa

14 mål, det fixar vi. Taggen börjar komma,
jävlar vad jag ska springa. Hennty och Bosse,
nu kör vi!

sån jävla rockstar alltså. fan vad nice!
glad var jag också, rätt nöjd hehehee..

heheh, väntar här.

En tonårings förklaring på upp och nedgångar i livet
är inte, jag mår dåligt och jag mår bra, det är jag mår
uruselt och vill dö, och jag mår underbart, livet kunde
inte vara bättre.
Eller är det bara en störd, sjuk människas förklaringar?

Hur fan ska jag vet, jag är inget av ovanstående, jag är
mig själv och försöker mest överleva dagarna.
Det går bra, och jag tror på ljusare tider, det vet jag att
det kommer.

att kämpa är inte att orka gå till en fest, det är att tvinga
sig själv att göra det man inte vill, inte kan eller inte klarar
av på daglig basis. Att orka gå upp ur sängen, att stanna
kvar på stationen när man hellre hoppar, att le fast man
hellre vill gråta.

stört, sinnessjukt eller bara vanligt ?