.

enda gången jag inte tänker på dig är när jag gör det bästa
och värsta jag vet. annars är du där och gnager hela tiden,
i mitt bakhuvud ligger du liksom och vilar som vi alltid brukade
göra. du kommer aldrig lämna mitt huvud eller mina minnen,
även hur hårt jag bankar det i väggen eller hur mycket alkohol
jag häller i kroppen. ibland är jag lite rädd för mig själv, nu är
jag skrämd, sjukt jävla skrämd. jag var inte kär, vad hände,
vad fan hände med saknad och allt sånt där? vad fan hände med mig,
en stenhård utsida som inte verkar bry sig om någonting skiftar med
en insida som bryts ner av varje ord som kommer slängt mot mig,
det funkar inte längre, jag funkar inte längre.