snälla säg det igen, snälla säg det igen.

hur kan en dag vara så jävla överlycklig,
där vi är tvungna att stanna och hoppa av
lycka och peppra hela vägen hem, när nästa
dag är värdelös, då man inte har en känsla för
någonting, inget ord som kan beskriva någonting
man känner. Hur ska man då orka leva med sig själv
när ändå ingen annan orkar det.
Ibland är det ett skämt, ett stort jävla skämt, på ett
negativ, ironiskt och sarkastiskt vis. Sadist med sitt
egna liv.
Igår var jag lycklig, igår log jag, igår levde jag, med
min bästa vän, Lovisa.
Idag gråter jag, idag kämpar jag för livet, idag lyckas ingenting,
med min bästa vän, misären.