.

ja det är väl så då.
jag ska fortsätta leva i min misär
forsätta låtsas som om jag är glad igen,
fortsätta stirrra rakt in i datorn, på dom där orden,
som någon som jag inte ens vet vem det är skrev,
sjukt att man kan bli nerslagen utan att ens bli vidrörd.
är det möjligt att känna för mycket så att ingenting kommer
ut? Skulle det vara så skulle jag vara räddad, jag kanske känner
för mycket, alla känslor står i farstun och vill ingen men
dom trängs så mycket att ingen kommer in.
det är väl så, och jag fortsätter försöka känna någonting, något som
man kan ta på, någonting som känns, just nu känns ingenting.