det är som att skrika fast ingenting hörs eller som att låtsas vara glad
fast man egentligen inte är det. jag ler ändå för det är bara att fortsätta låtsas
vem fan är glad för det här, vem, snälla säg vem. inte fan är jag det iallafall.
det suger, suger hårt. men jag fortsätter väl le som vanligt, det här är ingen riktig kärna.
varför ska jag ens försöka om inte dom andra gör det, varför?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar