.

ensamma i en by som drar till sig rastlösa själar, de drar ut i natten för att känna något, något som går att ta på. De springer för livet bredvid varandra men vågar inte säga ett ljud, endast den ansträngda andningen från tusentals skal som aldrig tänker titta bakåt. De blickar framåt men dras tillbaka, varje steg framåt generar i två steg bakåt. Två steg bakåt som de försöker med all sin kraft och all sin vilja att stoppa. Stoppa strävan bakåt för att skjuta ifrån och flyga, flyga upp i den nattsvarta himlen där stjärnorna, livet efter döden, finns. Framåt, framåt, det är dit dem rastlösa själarna vill och söker sig till. Men en rastlös själv får aldrig nog, ingenting är bra, ingen är bra.