.

Det bästa jag vet är att dränka min sorg och det gör jag nu varje helg. Jag får vara glad och verkligen inte bry mig om något annat än att ha roligt, jag hatar veckodagar för då kommer den bittra verkligheten tillbaka. Det enda jag vill då är att försvinna, jag vänder mig gärna om och springer tillbaka. Varje söndag är ett helvete för mig, jag vet att nu börjar veckan och jag kommer tillbaka till ruta ett. Det är som ett pussel som aldrig tar slut, varje gång jag lägger en bit rätt så faller en annan bort. Men jag fortsätter bygga och bygga för att äntligen bli klar även fast jag vet att det leder ingenvart.