jag vet att jag borde kämpa mer.

jag har kommit på en sak, ingen depp sak nu.
bara ett konstaterande. Jag passar inte in någonstans
sådär perfekt som man vill göra. Det blir alltid så att jag
hamnar lite utanför, lite lite lite. Det behöver inte betyda
att jag bli totalt utstött och gärna går och dör lite grann
Nej det känns bara som att jag inte passar inte, inte i
klassen, inte hemma, inte på planen, ingenstans.

Visst jag skulle lätt kunna hänga med alla och så, men
jag har fått insikt och förstått att om vi skulle hamna på
en öde ö och var tvungen att offra en person för att alla
andra skulle överleva så har jag stor chans att bli utvald.
Bara något som jag kom på sådär på kvällskvisten

Det känns skönt att konstatera det för mig själv, nu kan jag
sova lugnt och inte leva på en lögn
HEJHOPP! Fortfarande glad!