.

det är en känsla av att andas men ändå inte kunna ta ett andetag,
det är som att man kvävs långsamt samtidigt som man andas ut,
en smärta som tär genom hela kroppen som en rysning av rädsla.
det är inte vacker, det är inte fint, det är inte bedårande. Det är kolsvart,
det är kallt, det är avskyvärt och det är fult.
Det är inte finkänsligt, det är inte diskret på något vis. Det är en känsla av
att fingrarna börjar skaka så mycket att det inte går att kontrollera, sen faller
man, faller ihop på golvet, en fosterställning som inte går att röra sig ifrån. Det
är inte vackert, det är panikångest som hälsar på än en gång. Det är en sån där
ångest som inte går att sätta fingret på. Man kan andas, men ändå inte.