fredag 5 november 2010

ibland stirrar jag rakt ut, för att inte behöva tänka, för att inte behöva känna, för att inte behöva se. ibland ler jag för att inte gråta, för att inte blunda, för att inte stirra. ibland låtsas jag att du sitter bredvid bara för att kunna le med dig, bara för att kunna göra såna där saker som vi aldrig hann göra. ibland låtsas jag att vi står där tillsammans och lagar pannkakor, som vi gjorde. Jag minns varenda minut av det, varenda sekund. Hur vi inte förstod att pannkakorna blev brända även fast vi hade sänkt värmen, hur vi skrattade så mycket när vi insåg att vi hade sänkt fel platta. ibland stirrar jag bara för att få glömma, glömma hur det kändes att titta på dig, när du låg där. Känna någon sorts smärta igen, det vill jag inte. Stirra ut i mörkret är bättre, stirra får mig att må bättre, stirra får alla att må bättre. att hålla tyst får världen att inte gå under ikväll.

Inga kommentarer: