när kyla, mörker och vinter kommer säger min kropp ifrån.
det blir som ett stopp, något som får en att inte le. Något som får
mig att inte skratta, men ändå vill jag, jag vill så mycket men kan
så lite. Ler så mycket men menar det så lite. Ja, det går on and on.
kanske borde testa ljusbehandling, eller vad som helst. Jag behöver sol,
jag behöver stimulans för att kunna överleva kylan. Kanske blir att
dricka alkohol som vanligt. Men nej, ska stå emot, det finns andra saker
som gör mig lycklig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar