.

Där kom det, sticket som fick bubblan att spricka. Den här gången är det
ingen annans fel utan mitt, har aldrig varit så dum i huvudet. Det var som om
något slängde en tegelsten i huvudet på mig och sen var det blackout, vaknade upp
och insåg misstaget. lame ursäkt jag vet, men ibland tänker jag inte. Ibland tänker jag inte
på andra. Är så jävla rädd att bli sårad att jag slutar upp med att såra andra hela tiden.
Hur kan man vara så psykiskt rubbad att man tänker så? Det är något fel på mig, och den
här gången är det inte på skämt, den här gången är det på riktigt.
jag är inte värd dig någonstans, ändå hänger jag kvar och vägrar släppa det krampaktiga
taget.