tomhet, finns det något värre? När inte ens den tryckande känslan mot
bröstet finns, när inte ens tankarna på vad som har hänt, vad man har gjort
finns, när inte ens ett leende livar upp lite grann. När inte ens en låt kan få en
att känna, när man inte kan förmå sig själv att ställa sig upp, sätta sig upp eller ens
röra på sig. När man stannar hemma en hel dag bara för att kunna stirra, stirra rakt ut.
det är så mycket som man inte vet om mig, en baksida som alltid ligger och lurar,
skulle du veta min historia skulle du försvinna direkt, skrikandes. Du skulle lämna,
jag skulle än en gång stå ensam kvar på ödets väg och stirra.
tomhet, finns det något värre? ja att känna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar