Den här gången kommer jag veta exakt, precis vad som fick mig att
dala. En dum tanke, nej inte ens en tanke, ett dumt infall som jag såklart
följde, jag lever för stunden och den stunden kändes det rätt. Nu sitter jag här i den här
stunden och det gör ont, ont i hjärtat. Jag har har krossat det själv, det brukar vara omöjligt,
ändå lyckades jag, lyckades med det omjöliga, att krossa sitt eget hjärta.
Jag har gjort det förut och nu gjorde jag det igen. Men det här gången tog jag med någon i
fallet, förstörde inte bara för mig, förstörde för en annan. Hoppas att den personen
kan gå vidare, hoppas att jag kan gå vidare. Jag vill inte förstöra för andra, jag vill inte
såra andra, det enda jag vill är att inte själv bli sårad, att inte själv bli förstörd. Men ändå
lyckades jag än en gång, än en gång förstöra det jag äntligen hade byggt upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar