Ibland vill man bara skrika, skulle vara skönt alltså. Men istället fortsätter man le,
man kan ju inte framstå som en retarderad person. Fortsätt le,det får dom att undra
hur man fortfarande kan tvinga fram ett leende trots all olycka och misery man varit med
om.
Ikväll ska jag le som om jag är gladast i världen, för just nu är jag rätt nöjd med allting.
Världens bästa kompis har fyllt år, världens bästa vän kan äntligen följa med mig på
mina sjuka krogrundor.
Grattis i efterskott Lovisa, du är så jääävla braaaaaaaaaaa ! <3
Från barnsben till nu, enda människan i världen som kan få mig att le så mycket
samtidigt som jag kan gråta ut alla sorger med.
fredag 15 oktober 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar