.

det är lite konstigt det där, att ena dagen mår man som en
alkholist sittandes på en bänk i Stockholm city, för att dagen efter
må som en kung i landet långt långt borta. Att ens humör kan skifta
på ett spektakulärt sätt som detta. Att jag förra hösten/vintern inte ens
kunde förmå mig att stiga ur sängen för att gå till skolan och att jag nu
hoppar upp från sängen och brygger en kopp kaffe direkt. Kan mitt liv
ändras så mycket på ett år så kan nog även mitt liv ändras tillbaka igen.
Det är läskigt, att le som en liten flicka på sin födelsedag och kunna gråta
som om man är på en begravning för sin bästa vän.
Jag vill inte hamna där igen, jag kommer inte hamna där igen, hoppas att hon
håller vad hon har lovat. Slå mig, slå mig hårt om jag börjar falla igen.