från arkivet

Kände inte för att skriva något speciellt så istället tänkte jag att en bild från arkivet skulle sitta bra! Den här bilden togs runt påsken 2007, tänk det är 2 år sen, mer än två år sen som jag satt där ovetandes om att 3-4 månader senare skulle sluta rida. Ridningen var ju mitt allt, jag spenderade varje ledig stund i stallet, borstade på hästar, jobbade där och red lektioner och själv ibland. Tänk att en dröm, drömmen om att bli bäst i hoppning i världen kunde försvinna så snabbt. Jag vet att jag var rätt bra på ridning, vann ju både KM i dressyr och hoppning.

Men sen en dag så bestämde jag att allt var slut, jag ville inte mer. Ville inte vara en del av det, kände mig stämplad, jag var häst-ida, hängde i stallet och pratade bara om hästar. Tänk så saker och ting kan förändras. Jag hade nästan allt, jag hade bra vänner, roligt sällskap (johanna) och en ljus framtid om jag ville satsa. Nu har jag inte rört eller varit nära en häst på ungefär 1 ½ år, det är en lång tid och idag fick jag känslan av att jag saknade det.


Varför saknade jag det då? Träffade min gamla ridlärare, Annica som nog är en av nycklarna till att jag blev så bra, hennes slit och entusiasm när man lyckades var fin, jag gillade henne även fast vi båda kunde gå varandra på nerverna. Jag saknar henne, jag saknar inte ridningen jag saknar människorna runt om. Det var som en stor fet familj, jag älskade det. Det jag saknar med ridningen är nog en viss häst, som heter Telle, eller nej Eliases Tal Tustav. Den hästen är nog den mest roliga och dumma häst jag suttit på. Han vann jag Km på, han och jag var polare, vi visste vad som gällde och vi gjorde det som behövdes. Den hästen saknar jag.

Här är en av mina favorithästar, lilla Albin, mysig prick det där. Albino var han också!

Ridningen kommer alltid vara en del av mig, även fast det nog var en av dom sakerna som jag aldrig berättar om. Ridningen kommer alltid finnas där,


Här börjar jag svamla igen